Search

Att låta sig själv komma fram

Äntligen! Sex månaders upptrappning till fem veckors dygnet-runt-bubbla, kom till sist till en efterlängtad final.
– Vi går live!, sa vi i torsdags kl. 10:30 och sen skrek vi lite och brast ut i en spontan applåd. Och runt kl 15 var allt klart. Idre Fjälls nya webbplats finns där nu, med kärleken till fjället bakom sig. Inte helt färdig, men lovande!

Höstskog Nipfjället
Tog en paus förra lördagen. För att man måste uppleva Nipfjället i höstdräkt. Andlöst vackert.

Ett klassiskt IT-projekt. Det är ju egentligen ingenting i ett världshistoriskt perspektiv eller ens i ett nutidsperspektiv. Men allt sker ju i det stora och det lilla parallellt och ibland blir det lilla väldigt stort. Sedan januari har jag haft det här som mitt stora årsmål. Att tillsammans med ett litet, fantastiskt och segstarkt team lansera en förbannat bra tjänst på Idre Fjäll.

För fem veckor sedan packade jag väskorna och flyttade in på fjället för att kliva in i en riktig slutspurtsbubbla. Allt annat lagt åt sidan för tidiga morgnar och sena kvällar. Jag har haft så roligt och jag har nästan gråtit av frustration ibland. Jag har aldrig skrivit så många texter på så kort tid.

Nipfjället i solnedgång

Och nu sitter jag här och försöker landa i att det där projektet, som stundtals känts så ogenomträngligt, nu har nått sitt stora mål. Mycket kvarstår, men huvudmålet är i hamn. Och jag tänker på just det. Att tillåta sig att komma fram, att få känna sig klar en liten, liten stund, innan nästa steg vidare, framåt. Få fira och jubla, fast det finns mer att göra.

Jag är inte så bra på det där. På att släppa allt som fortfarande väntar och vila i att det som redan är gjort förtjänar sin uppmärksamhet. Jag har till och med svårt att skriva att årets mål är nått, för jag tänker på allt som är kvar.

Men – nu ikväll så har jag suttit en lång stund framför brasan och bara varit. Vilat en stund, ätit mat, tänkt på livet utanför bubblan. Och jag inser hur viktigt det är att låta sig själv komma fram. I mål. För egentligen är vi ju aldrig framme förrän vi dör (och kanske inte ens då?). Så jag skapar min egen målgång här. Tittar ut över vattnet och lovar mig själv att hälsa på oftare framöver. Ledig och målgången.

Det har varit otroligt kul att få gå in med ett sånt fokus på en enda sak för en begränsad period och att få göra det tillsammans med tidernas gäng. Det får livet att vibrera lite extra. Nu är det så jävla fint att vara hemma igen, planera kompishelger och återgå till lite mer bucketlife. Det är ju som bekant i kontrasterna livet händer och fan vad jag älskar dem.

Men – först ska jag sova! Har du hunnit vara ute och knockas av höstfärger?

10 comments

  1. Vad härligt, bra jobbat!
    Ja jag var på Fulufjället igår och njöt av höstfärger och den fantastiskt klara luften. Så underbart att jag nästan blev tårögd!

    1. Åh, vad underbart! Har inte hunnit upp dit i höst, men jag kanske hinner en sväng nästa helg – då kommer syrran & gänget upp! Det är så makalöst vackert där!

  2. Här har färgerna precis börjat komma, det är vackert. Som dina bilder!
    Jag gav bort en Idreresa i present, har dock inte hunnit med den än. Tanken är att jag och min systerdotter åker upp några dagar för att dagsvandra, kanske rida, kanske springa, kanske bada, äta och sova gott. Ska såklart spana in den nya hemsidan!

  3. Grattis! Det är så jäkla skönt att gå i mål i stora projekt och önskar att jag själv blev bättre på att fira dem. Och med fira menar jag inte bubbel utan kanske mer… framför brasan, ett stilla löppass eller bara något annat som bryter mot allt jobb som varit. Njut! 🙂

    1. Precis! Ta tillbaks livet liksom, gå ut och titta på vattnet, himlen och skogen. Det har varit ljuvligt att få tid till det igen! Tack så mycket 🙂

Write a response

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close