Search

Lång dags färd mot nattComing home

Framme. Hemma.

Särna är en av de där väldigt få platserna som verkligen är hemma. Det är så härligt att ha en sån. En där tiden liksom stått stilla, trots att det finns sorgliga tecken på att den inte kan göra det. Men alla de personer som saknas i mitt liv är väldigt mycket mer levande här. Alla minnen i alla vrår gör att deras frånvaro liksom raderas lite. Och jag njuter av det.

Jag njuter också av det kompakta mörkret, den totala tystnaden – förutom vinden i träden – och det slitna men hemtrevliga köket där en inte kan göra annat än att fika, prata och värma sig vid vedspisen. Och jag kan svära på att farmor sitter där, på sin stol vid fönstret. Och oroar sig över att vi inte äter tillräckligt och att vi ska åka till utlandet och att vi gått ihop för mycket.

Imorgon väntar skattjakt ute i ladan (det står massor av gamla saker där sedan mormor flyttade från sitt hus) och ett besök på pappas älgpass, ungefär vid Njupeskär. Åh vad jag älskar att vara här.

Har du en sån plats, som format dig och som alltid, alltid kommer vara hemma?
[insert]fire-wood[/insert]

[insert]grandmas-chair[/insert]We’re here. I’m home.

Särna is one of the few places thar really is home to me. And I love it that I have a place like that. One where time never passes. Despite all the sad evidence that it actually does, everyone that’s missing is so much more vivid here. Every last spot here carries memories and that makes their absence less tangible somehow.

Something I also enjoy is the pitch black night. And the silence – only disrupted by wind in the trees. Oh, and the worn but comfy kitchen, where it’s impossible to do anything but eat, talk and warm yourself by the wooden stove. I swear grandma’s sitting there, on her chair by the window. Worrying about us not eating enough, going abroad or loosing too much weight; ”have some more, you look so skinny”.

I look forward to tomorrows treasure hunt in the barn. There’s loads of old stuff there from when my other grandma moved out from her house. I’ also visit my dad and my little brother on their hunting adventures, right about here Njupeskär. Oh, how I love being here.

Do you have a place like that – one that’s always home, no matter what?
[insert]fire-wood[/insert]

[insert]grandmas-chair[/insert]

Write a response

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close